Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
och derpå, liksom hade hon fruktat att hon sagt
för mycket, rusade hon ut, med en blick af
blandadt förakt, vrede och sorg, som kom de
tre medbrottslingarne att stå stumma utaf blyg:
sel. Tom förmådde icke en gång att hvissla;
Maud var så förskräckt öfver detta den sakt
modiga Pollys våldsamma utbrott, att hon satt
tyst som en liten råtta, under det Fanny, sla
gen af sitt samvete, med varsam hand helt akt
ningsfullt lade in Pollys stackars små presenter
ty huru det var, kom tanken på Pollys fattig
dom nu öfver henne på ett sätt, som den förr
aldrig gjort, och dessa värdelösa små lapprisa-
ker, så omsorgsfullt samlade för att bereda de
hemmavarande glädje, rörde Fanny nu, och blef
vo vackra i hennes ögon. Då hon lade den lilla
boken på sitt ställe, tyckte hon att den talade
ännu mera förebrående till henne än Polly sjell
gjort, ty hon hade verkligen gjort narr af sin
vän, hade förolämpat henne, och varit oförson
lig för en ofrivillig förseelse, som Polly icke
kunnat hjelpa. Den sista meningen, deruti Polly
tog på sig sjelf felet, och lofvade att "riktigt
försöka" att blifva mera god och tålig, gick till
Fannys hjerta, smälte kölden deromkring, och
nu förmådde hon icke uthärda längre, men lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
