Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
bjelpa att hon nästan tyckte synd om Tom, som
kommit i ett så svårt predikament mellan tyj
gråtande mamseller. Ett litet leende började
darra på den kind som syntes, och derefter kom
en hand sakta fram under det lockiga hufvudet, -
och sträckte sig under tystnad mot honom. Tom
ämnade just gifva den en kraftig skakning, då
han fick se det röda märket på handleden, och
kom ihåg hvem som gjort det. Hans min för
ändrade sig, och han tog den lilla knubbiga
handen så varsamt, att Polly förstulet blickade
upp för att se hvad det kunde betyda.
«Vill du förlåta mig äfven detta?" frågade
han i en hviskning, i det han sakta strök den
röda handleden.
«Ja, det gör icke mycket ondt nu mera",
och Polly drog tillbaka sin hand, helt ledsen
att han sett märket.
"Jag var ett odjur, det var jag!" sade Tom
med en ton af det djupaste sjelfförakt, och just
i detta ögonblick passade det sig så illa, alt
herr Shaws stora gamla hatt föll ned på honom,
och öfver hans ögon, sålunda görande ett ko-
miskt slut på hans sjelfförebråelser.
Det är klart, att ingen af dem nu kunde
låta bli att skratta, och då Tom återfick sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
