Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
syn, hade Polly satt sig upp, och såg lika upp-
friskad ut efter sin regnskur, som han efter sin
korta solförmörkelse.
«Fanny är så grufligt ledsen. Vill du kyssa
och förlåta henne, om jag springer upp efter
henne?" sade Tom, som kom ihåg sin med-
brottsling.
«Jag skall gå upp till henne." Och lika
fort som Polly flugit in i skrubben, lika fort
fög hon ut igen, lemnande Tom ännu qvarsit-
tande på stöfvelknekten, men med ett strålande
ansigte. å
Huru flickorna gjorde upp saken fick aldrig
någon menniska veta, men efter mycket talande
och gråtande, kyssande och skrattande, blef för-
bundet besegladt och fred förklarad. En lindrig
dimma stannade dock qvar i luften efter ovä-
dret, ty Fanny var denna qväll mycket ödmjuk
och ömsint; Tom en liten smula tankfull, men
bedröfligt artig, och Polly ädelmodigt vänlig mot
hvar och en, ty ädla naturer älska att förlåta,
och Polly, likt en riktigt mensklig flicka, njöt
al att blifva smekt och omhuldad efter föro-
limpningen.
Då hon om qvällen höll på att kamma ut
sitt hår, innan hon skulle gå till sängs, knac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
