Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
den just på sig den dagen då onkel John kom
in till henne, der hon satt och sydde, och sade:
«Dora, vi måste gifta oss nu genast!" "Gerna,
John", sade tant Dora, och gick direkte, utan
alt ens byta om den kambrikklädning hon hade
på sig, ned i förmaket, der presten väntade, och
der blef hon äfven genast vigd, med sin sax och
sin nåldyna vid sidan, och fingerborgen på fin-
gret. Det var år 1812, under kriget, min vän,
och onkel John var i armén och måste ut i fält,
och tog med sig den lilla nåldynan. Se här är
den, och med märket efter en kula, och onkel
John brukade alltid säga att det var hans Do-
as nåldyna, som räddade hans lif.”
«Så intressant det är!" ropade Polly, som
noga undersökte den urblekta lilla dynan, med
hålet uti.
«Farmor, du har ju aldrig berättat den der
historien för mig", sade Fanny, som skyndade
in, och tyckte att det för att vara en så kall
och ruskig eftermiddag, såg rätt trefligt ut der-
inne,
"Du har aldrig bedt mig berätta någonting,
min vän, derför har jag gömt på mina gamla
historier", svarade farmor lugnt.
En gammaldags flicka. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
