Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
rop, föll jag, likt ett ofantligt plommon, ned på
marken.
«Lyckligtvis var skafferitaket helt lågt, grä-
set mycket tjockt, och grenarne hindrade mig
dessutom att falla häftigt, men jag fick en stor
kula i pannan, och en gruflig skakning och öm-
het i hela kroppen. Nelly trodde att jag slagit
ihjäl mig, och började skrika så godt sig göra
Jät med munnen. full af plommon. Men jag re-
de mig straxt åter, ty jag var van att klättra
och tumla omkull, och brydde mig icke hälften
så mycket om mina skador, som att vi skulle
gå miste om mera plommon.
«Tyst! Du väcker upp Debby, och då blir
det slut på vårt nöje. Jag sade ju att jag
skulle skaffa ned dem, och se det har jag äf-
ven gjort. Se, en sådan mängd som kommit
ned med mig."
«Så hade det verkligen, ty mitt fall hade
skakat trädet nästan lika mycket som mig sjelf,
och grön och purpurfärgad frukt låg rundt om-
kring Oss.
"När svullnaden på min panna hunnit blifva
så stor som en valnöt, voro våra förkläden till
hälften fyllda, och nu satte vi oss ned för att
njuta, Men vi kunde det icke. Ack, nej! ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
