Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
och omkring huset, för att se om hon icke
skulle kunna komma in på något annat sätt.
Då hade hon funnit att hakarne voro af det ena
källarfönstret — efter alla våra försigtighets-
mått — och kommit in derigenom, som hon
tyckte, helt behändigt. Men vattenbaljan var
en ny inrättning, som tillkommit utan hennes
vetskap, och då hon föll deruti, blef hon så
förskräckt, att hon icke kunde göra någonting
annat än bara tjuta.
<Biddy var dock icke den enda, som fick
lida, ty tant svimmade af förskräckelse, och
mamma skar sin hand på ett lampglas, som
gick sönder. Barnen förkylde sig genom att
springa barfota på det våta farstugolfvet, Jip
skällde så att han blef sjuk, jag vrickade min
fotled, och Jack krossade icke allenast en spe-
gel med sina hagel, men förstörde äfven sin pi-
stol, som han hade laddat för hårdt. Sedan alla
skador blifvit botade, och förskräckelsen hunnit
lägga sig, bekände Jack, att det var han, som,
för att skrämma oss, satt märket på dörren,
och som hade låst till fönstret till straff åt
Biddy för hennes lust att-"gå på kurtis", som
han kallade det. En sådan skälm den gossen
var!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
