Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790 / 9 (1793) Author: Erik Petter Älf Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Än kan den långa arm bli ſwiken af ſin ſena, Då ſtyrka och då wett ſig mot hans wåald förena. Man honom ſtudſa ſet den nu ſå ſtolta blick, Då ljungeldsſkenet för ur krigets åſkmoln gick: Den röſt, ſom rytande en häpen werld förwånat Har tyſtnat for en gång, då hämdens genljud dånat         Cathrina! länge du Europen wiſat har, At än en Olga fans i Seklernas förwar; En takſam efterwerld din äreſtod ſkal lyfta At Petters granne bli, där ſjelf du reſt hans klyfta. Du Ptato, Montesquien och Raynal frågade, Hwad lagar åt dit folk din wishet ſkulle ge? Du gaf dem — Amphion ej bäåtre fältets ſtenar Til Thebens djerfwa mur wid lyrans klang förenar, Än du en ſtor Nation i ſpråk och ſeder ſkild, Den werlden kånde för Sarmatiſk, rå och wild; Men — hwarför et begär, ſom famnat werldens wålcte Och ej wil gränſor ſe, där dem naturen ſtälde? Kanſke i grannars barm du fant en miſstSnkd blick Och welat blanda dig i deras ödens ſkick. Af gamla ſkadors rön förſigtigheten winnes. Man ſet hwad fordom hänt och hwad man ſet man minnes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>