Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790 / 10 (1793) Author: Erik Petter Älf Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ej werlden blir ſå lät åt Deſpotismen ſåld. Mot Liſt man klokhet har och ſtyrka emot wåld. Den flod, ſom widgar ſig at fältet öfwerſwämma Til ſkördejis ſäkerhet förenta krafter dämma.         Et Iykligt folk är det, ſom intet häldre wet Än häfden af ſin rät til ſin ſjelfſtändighet; Knapt lär kring deras hals et främat ok ſig ſmyga. De tro ej altid ſtraxt hwad grannarne betyga: En nådig ſkydnings blick den ſluge Romar’n gaf, Då han i wänſkaps namn böd werlden bli ſin ſlaf: Då Segrens lycka tröt, han köpte ſig en dyrkan För Guld och Lismeri, ſom rådde öfwer ſtyrkan: Til ſlut – o! hwilken blygd! – o! hwilket gäckeri! Man trodde mer förnämt at wara träl än fri.         Cathrina! minnets duk ſkal efterwerlden lära         Om detta ſkuggan blir mot dagen af din ära.         Förflutne Tidehwarf! 5n har ej glömſkans flod Sköljt bort ur eder barm de tapre Swenſkars blod: Men äfwen aldrig dit har det förgäfwes runnit. Man hämden dyka där och ſegren timma funnit:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>