Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790 / 13 (1793) Author: Erik Petter Älf Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och ſedan ſporde man at Lejonet ſteg op, Och at det retat war och nu förfärligt lop: — O! Gustaf twungen gick, din hämd deſs band at loſa — Man hört deſs rytande och man har ſet det klöſa. Det wäktes grymmare än, då wid hungrens kraf, Ej Nubiens tjocka ſkog det ſökta rofwet gaf. Deſs blick et åſkmoln är, ur hwilket hämden ljungar, Och faſan i deſs röſt på luftens hwirflar gungar, Det re’n en mägtig klo emot det folkſlag ſpänt Som kriget för beſökt, af Swenſka wapnen ſänt; Hör jorden drar en ſuck och på ſin axel darrar, Då Jani Tempel-dör på tröga gångjärn knarrar. — Oliwen fält ſit löf, — ſtår naken, torr och blek. Så dör på ſtormens dag en hundra-årig ek. —         Af Hjeltar hwilken här til Finlands öknar haſtar, Hwars ſkuldror krigets Gud med dödens werktyg laſtar! Se ſtormig hafwets wåg — och ſegelfylda ſköt! Som från Carlscronas hamn med åſkans fäſten flöt. Carlscrona! lågans wåld, ſom dina murar härjat, Har ej förtärt dit namn — de minnet redan bärgat; Sen åt dit olyksfal man ögats ſkat betalt, Man deſſa Hjeltar mins, ſom på din ſtrand man walt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>