Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790 / 15 (1793) Author: Erik Petter Älf Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men den är alt för ſtor, du hinner den ej hämta, Förän man hör din röſt på heſa ſträngar flämta.         At tala många ord din undran är för ſtor: Snart wintrens kårta dag är höljd i nattens flor. Du kan ej wärdigt nog om deſſa bragder nämna, Åt hwilka ryktet ſjelf ſin undran måſte lämna.         Du ſkulle ſjunga förſt hur uti Dalarna Man hörde nitets röſt och ärlighetens Ja. Då Gustaf Fädrens mod i farans ſtund at wäcka Så oförmodad kom til deſſa bergens ſträcka: Han fick en Seger där, ſom ofta han har fåt Då Han har wiſat ſig och då han talat blot, Faſt äfwen aldrig känd i någon krigets fara För Snillets öfwermagt han borde lagrad wara. Se’n hur, det mulnade wid Rikets wäſtra bråd, Där lugnet ſat förut på ljuſa ſkyars båd: Och hur på löftens tro åt Catharina lämnad Oſs än en wåda ſågs af Danſka klingan ämnad; Men huru denna ſtöt, ſom ſyftat til wår barm Af Gustaf återdrefs med en Herculiſk arm:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>