Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kattor, om ni blott såge henne. Hon är så snäll
och rar», fortfor Alice, liksom för sig, under det
hon långsamt samm omkring uti pölen; »och hon
sitter vid brasan och spinner så snällt, slickande
sig om tassarne och tvättande sitt ansigte —
och hon är så god och mjuk att ha i knäet. —
och hon är så qvick till att ta råttor — ack,
förlåt mig!» utropade Alice ånyo, ty nu reste
håret sig på hela råttan, och det led intet tvifvel
att hon var riktigt stött; »vi skola inte tala
om henne mera om det plågar er.»
»Ja, vi!» utropade råttan, som darrade ända
intill svanstippen. »Skulle jag vilja tala om ett
sådant ämne? Vår familj har alltid hatat kattor;
ett sådant simpelt, otäckt, afskyvärdt pack!
Låt mig aldrig få höra deras namn nämnas mera!»
»Nej, visst icke!» sade Alice, mycket angelägen
att byta om samtalsämne; »tycker ni då om
— tycker ni då om — om hundar?» Råttan
svarade icke, och Alice fortfor ifrigt: »Vi ha
sådan en liten för söt hund i vårt grannskap;
om jag blott finge visa er den! En liten
gräfsvinshund, med sådana klara ögon, och så långt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
