Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är qvick till att fånga råttor! Ack, om ni kunde
se henne springa efter fåglarne! Ja, hon äter
upp en liten fågel lika lätt som hon ser på den!»
Dessa ord frambragte en märkbar oro inom
församlingen. En del af fåglarne skyndade
genast sin kos; en gammal skata började
försigtigt svepa in sig i sina ytterplagg, sägande: »Det
är verkligen tid att ge sig på hemvägen;
nattluften är icke tjenlig för min hals!» och en
kanariefogel utropade med darrande röst till sina
ungar, »kom, skynden er, mina barn, det är hög
tid att I läggen er, allesammans!» Hvar och en
hittade på någon förevändning för att aflägsna
sig, och snart lemnades Alice helt ensam.
»Ack, om jag blott icke nämnt Dinah», sade
hon för sig sjelf i en högeligen bedröfvad ton,
»härnere tycks ingen hålla af henne, och hon är
ändå den bästa katt som finns i hela världen!
Ack, min kära Dinah, jag undrar om jag nånsin
får se dig mera.» Och så började stackars Alice
att gråta igen, ty hon kände sig mycket ensam
och öfvergifven. Men efter en stund hörde hon
ånyo ett lätt skramlande, liksom af små fötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
