Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från Agda till Gundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJ.ÄND BRÄNNINGAR. 179
men jag såg förgäfves efter den omtalade vackra
skärgårdsflickan. Olaus Antonsson var mycket
gästlri och traktersam, och jag låtsade läpja på
hvad han bjöd oss, men kunde icke, jag vet ej
hvarför, förtära något. Jag var ej längre i så
godt lynne, som när jag steg i land i Bredgrund.
Sådant rår man ej för, som du nog vet, min
snälla Gundborg. Herr Falk tycktes lida af sin
vanliga obenägenhet för sällskap. Han var vis-
serligen vänlig samt jag tror till och med mer
uppmärksam mot oss fruntimmer än vanligt, men
tycktes dock vilja komma från oss så snart som
möjligt. I alla fall var han långt drägligare än
den efterhängsne Paddyson.
Flickan från Svartskär skulle hem med läke-
medel till sin far, som låg sjuk i sin koja, sedan
han hållit på att omkomma, då han sökte rädda
ett fartyg från undergång bland bränningarna.
Olaus Antonsson föreslog, att vi skulle föra flic-
kan hem och därmed göra en segling åt den
yttersta delen af skärgården.
»Jag förmodar, att herr Falk ämnat föra
Jakobina dit», sade Paddyson, och åter var hans
obehagliga leende framme; »men om jag får råda,
skulle jag vilja göra anspråk på den äran att
taga samtliga om bord på Ran, min jakt. Fader
Olaus kunde då få hvila sig litet i sitt hem.»
Det artiga tillbudet kunde ej tillbakavisas,
ehuru jag för min del hällre hade seglat med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
