Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från Agda till Gundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 BLAND BRÄNNINGAR.
kunna aflägsna sorgen, böra vi dock låta höra
ett tröstens ord till hennes lindring.
Båtföraren satte sig på ett klippstycke och
skådade med bedröfvade blickar åt väster. So-
len var nära sin nedgång. Hafvet glödde i guld,
luften skimrade i purpur, de kala klipporna lyste
i varmaste färg. Det var en skön afton, en af
dem då man lär sig älska den torftiga bohus-
länska kusten. Delfinerna tumlade i brännin-
garna bredvid oss. Ejdergäss och tärnor sutto
nickande på de ur hafvet uppskjutande, glänsande
klippspetsarne.
jag spanade efter Jakobina, hvilken så hastigt
leninat stugan, och kom då äfven att fästa blic-
karne på Corneliussons båt som låg ett litet
stycke från oss. Jag tyckte mig se, att Falk
satt ensam i båten och hade sina blickar på den
praktfulla solnedgången. Jakobina kom från andra
sidan och gick åter in i stugan.
»Huru kom det sig, att herr Falk ville segla
hit, då han ej gjorde det i sällskap med oss?»
frågade jag båtföraren. Jag väntade nästan, att
han skulle svara på samma sätt, som Paddyson
yttrat sig.
o
»Ah, det var jag som ville segla hit», sade
Corneliusson, »och som herr Falk alltid är en
så rar herre, lät han mig få min vilja fram.»
Jag tyckte, att den gamle skärgårdskarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
