Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från Agda till Gundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND BRÄNNINGAR,
han njöt af den sköna morgonen. Hans blickar
glänste, hans mun log, bröstet höjde sig, och
hela den manliga skepnaden tycktes växa och
fyllas af lifslust. Det var förbi med hans trum-
penhet och tillbakadragenhet. Han var den som
jag verkligen förmodat, att han kunde vara och
äfven borde vara, men att jag just icke sade ho-
nom detta, förstår du väl.
Vårt samtal var långt och innehållsrikt, det
kan jag säga dig, men något mera därom får du
ej veta denna gång. Solen stod redan högt på
himmelen, då onkel kom och sade, att den gamle
fiskaren troligtvis vore mycket nära sitt slut.
Döden var i närheten. Det hade jag glömt och
jag fann det underligt, då jag såg den högblå
himmelen med den klart strålande solen och
kände både himmel och sol äfven i mitt sinne.
Jag reste mig för att gå in i stugan och
märkte då först en stor segelbåt som höll på att
lägga till vid den klippiga stranden. Var det
en lotsbät? Nej, den breda röda strimman i stor-
seglet fans icke. Det var snarare en af dessa
stora, klumpiga, däckade farkoster som nytjas
vid makrillfångsten.
Ur båten skyndade en ung man, klädd hälf-
ten som sjöman, hälften som herreman. Med ett
par raska språng var han ända vid stugdörren,
der Corneliusson och Jakobina stodo och stirrade
på honom med blickar som tycktes uttrycka stor
I9I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
