Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från Agda till Gundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND BRÄNNINGAR.
192
och glad öfverraskning, men ej häller vara fria från
förskräckelse. Den nykomne tog Corneliusson i
ena handen och Jakobina i den andra och såg
dem bägge trofast i ögonen.
»Jag tror jag skrämmer er!» utropade han,
då ingen af de andra tycktes kunna öfvervinna
det intryck, hans plötsliga uppträdande åstad-
kommit.
»Johannes! . . . Du lefver då?» sade Jako-
bina. Det var alt hvad hon hade att säga för
tillfället.
»Min käre, käre gut!» sade gamle Corne-
liusson, som fortfor att stirra på den unge man-
nen. Det var den såsom död ansedde styrman-
nen på Goda Hoppet. Sedan man väl hunnit
öfvertyga sig, att han verkligen vore den lef-
vande Johannes, försäkrade fadern upprepade
gånger sig vara »så mycket glad», men den
glädjen tycktes dock, liksom Jakobinas lycksalig-
het, kunna undvara de flesta yttre tecken af till-
fredsställelse. Det var ingen stormande fröjd,
utan en mycket stillsam och tyst belåtenhet,
men jag förmodar, att de ömma känslorna ej
därför voro mindre starka. Det ligger ett visst
svårmod hos detta skärgårdsfolk, till och med i
dess lyckligaste ögonblick.
Emellertid måste styrmannen redogöra för
sina och Goda Hoppets senaste öden. Briggen
skulle, så vidt jag kunde förstå, in till Bredgrund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
