Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Från Yngve till Alrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 BLAND BRÄNNINGAR.
Nej, någon båt fans verkligen icke, förr än
Corneliusson och jag åter kommo dit dagen efter,
och det gick sannerligen icke fort, ty vi hade
råkat ut för vindstilla. Solen brände afrikanskt,
och jag fann ingen skugga under de slappa seg-
len. Det var tålamodspröfvande för mig som
önskat flyga öfver böljorna för att genast hinna
mitt mål, den kala klippan, hvilken nu var mig
hundrafaldigt kärare än förut, en förtrollande
blomsterö bland bränningarna.
Agdas kvarstannande på Svartskär var san-
nerligen icke något »romantiskt infall* utan en
yttring af verklig människokärlek, då hon ansåg
sig icke böra lemna Jakobina ensam; men själf
tyckte hon det vara den enklaste handling, om
hvilken det ej lönade mödan att tala ett enda ord.
Nu finnes ingen mer på skäret, ingen annan
än ejdrar och sälar, måsar och hafstärnor. Stu-
gan är utrymd och lemnad åt hafvets vindar.
Nästa vår hafva stormarne kanske sopat bort
henne. På den gamle fiskaren, som i så många
år bodde där och som offrade sitt lif för att
hjelpa andra, tänker då ingen mer än ett par
eller tre människor i hela världen. Då är Jako-
bina med sin man om bord på Goda Hoppet
långt borta i främmande farvatten, och ett år
därefter sitter hon i Bredgrund i ett nytt och
finputsadt hus och låter den ene dagen likna den
andre. Hälsar man på hos henne, bjuder hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
