Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur pass oneutrala böra vi vara?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Edén till och med Z. Höglund, att Sverige skall
kunna vara starkt i nödens stund, och även den
mest frigjorde ungsocialist påstår, åtminstone inför
rätta, att han vill, att Sverige skall försvara sig. Men
det finnes något i tonen ända från Oljelund och ett
gott stycke uppåt, som alltför mycket påminner om
själarnas neutralitet i detta stycke. Jag tror till och
med, att den själsneutraliteten — den omfattas av
många män, nästan lika renhjärtade som Ellen Key —
kan bli en sjukdom till döds för både små och stora
folk.
Dessa personers fosterlandskärlek kan vara både
stor, ärlig och uppoffrande. De kunna ha vigt sitt
liv och sitt arbete åt en i hög mening riksgagnelig
verksamhet, men den neutralitet, det i bästa fall
ljumma intresse, varmed de stödja ett effektivt
försvar, den iver, varmed de bortförklara den i min
tanke överhängande faran, de ofta lyckade försök,
som från detta neutrala håll göras att jämställa faran
från en driftig, stor handelskonkurrent med faran från
en stormakt, som i sekler stått oss efter livet, den
tvåhundraåriga sorgliga, för Sverige skamliga
erfarenhet i vårt förhållande till Ryssland, som den sortens
neutralitet medfört, är av den beskaffenheten, att vi
ha alla skäl att inför denna darra i hela vår kropp
och själ.
Att i dessa hårda och blodiga tider och alldeles
oberoende av, om engelsmännen äro behagliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
