Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur pass oneutrala böra vi vara?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fransmännen intelligenta, tyskarna arbetsamma och
ryssarna vänliga, helt enkelt instinktivt försöka göra upp
för sig vilkas seger eller nederlag gagnar Sverige
mest, det tycker jag ej bara är en naturlig rätt utan
en nationell plikt.
Så har emellertid saken ej ställt sig för den
naturligtvis till en viss grad försvarsvänliga och alldeles
säkert varmt, ja vitglödande — på det kulturella
området, och till detta räknas ju icke försvaret —
svensksinnade Ellen Key, och häri ligger det hemska.
Hos hundratusentals svenskar och svenskor finnes
liksom hos Ellen Key det av Gustav Sundbärg
framhållna naturvidriga draget av oförmågan att glädja
sig åt Sveriges fördel. Att söka få denna sorts
neutralitet, då det gäller det egna landets livsvillkor,
ersatt med dess motsats, allas naturliga iver efter att
det som gagnar Sverige måste ske, också på det
utrikespolitiska området, åtminstone då det sker gratis
och alldeles utan vår förskyllan eller värdighet,
därom måste vi bedja. Och härmed ha vi ingalunda
avhänt oss någon rätt att brännmärka tyska
grymheter i Belgien, frånkänt oss rättigheten att undra,
om ej tyska regeringen for med osanning, då den lät
sin minister i Paris tala om ett franskt
aeroplanangrepp på Nürnbergtrakten som krigsanledning, och
vi kunna också beklaga de tyska lärdas »Es ist nicht
wahr», ty vissa anklagelser för onödiga tyska
ogärningar äro ovedersägligen bevisade. Vi ha rätt, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
