Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fordkongressens och mina önskningar vid världsregleringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
zeppelinbombardemangen på Paris äro således fullkomligt i
enlighet med vad Frankrikes och Tysklands
fredsrepresentanter själva under freden framställt i fredsstaden.
Troligen lyssna de stridandes regeringar nu under
kriget tämligen förstrött till de vänliga uppmaningarna
från Grand Hôtel, Stockholm.
Man får nämligen en känsla av hur tröstlöst svårt
det är redan att få ömtåliga saker under skiljedom.
Då tyska regeringen 1915 anhöll hos presidenten
Wilson, att rättmätigheten av Lusitanias sänkande skulle
få komma under skiljedom, avböjde Förenta staternas
president Wilson denna anhållan, och han är dock i
likhet med Lloyd-George, som i augusti 1914 förklarade
kriget mot Tyskland, »utpräglad fredsvän» eller s. k.
pacifist.
Bland de önskemål Fordkongressen nu, påsken
1916, kommit med är väl det främsta »nationernas
rätt att bestämma över sitt eget öde». Det förefaller
mig dock, som om s. k. coloured people vore
bortglömt. Hur pass kulört eller rättare hur pass urblekt
måste man vara för att få göra anspråk på »allmän
lika direkt manlig och kvinnlig etc.» och nationell
självbestämning? Nu tyckes meningen vara, att dessa,
kanske ännu ej tillräckligt frisinnade negrer blott få
förekomma på avd. B., där kolonifrågor avgöras, och
där § 11: »De tyska kolonierna böra också
återlämnas», visar en rättvisa mot Tyskland genom detta
»också», för vilken man blir ganska förvånad och, om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
