Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilson och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILSON OCH KRIGET. 59
U. S. A. vid alla, men i synnerhet vid litet moraliskt
betänkliga tillfällen.
Det är givet, att U. S. A. har precis samma rätt
som Tyskland och England att skaffa sig kolonier
och att tillväxa. Amerikas folkmängd sväller genom
immigrationen, Tysklands genom nativiteten. Jag har
visserligen hört en svensk nationalekonomisk
vetenskapsman, dock icke professor, råda Tyskland till
ny-malthusiansk inskränkning i barnantalet för att
förhindra sin egen expansion. Vad Amerika beträffar,
torde inte ens Roosevelts energiska uppfordring till
barnalstring hjälpa, men där är immigrationen så stor
och ymnigt flödande, att nya områden i alla fall
krävas.
För att begripa hur Förenta staterna och deras
talsman Wilson ställa sig till de »quarrels in Europé*,
som vi kalla »Världskriget 1914—19 ?», måste man
hålla i minnet, hur den stora demokrati, som ledes
av Wilson, ser på krig i allmänhet och hur de
resonera om sitt land och Europa. Vad Wilson tycker
är icke så lätt att veta, ty han är som hans svenske
beundrare och biograf, Algot Ruhe, säger »slipad i
rika facetten. Då t. ex. Wilson våren 1916 inför
Förbundet för framtvingande av fred i Washington
yttrade det bevingade ordet: »Förenta staterna
begär för sin del ingenting, som någon annan nation
äger», så måste naturligtvis ett sådant yttrande
förstås på ett alldeles speciellt amerikanskt sätt. Krigs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
