Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alla ha rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLA HA RÄTT. 91
äro ibland som vi andra syndiga människor tvungna
att skaffa sig en större eller mindre livslögn för att
kunna bibehålla sin självaktning. Liksom individerna
äro, måste staterna vara inkonsekventa. De önska
ibland fred, ibland krig, de ha ofta ett häpnadsväckande
naivt sätt att uttala den gamla satsen: när jag dricker,
är det rätt, och gripa med något av ett barns oskuld
efter lejonparten åt sig själva. Och de ha
märkvärdigt nog även ett samvete, som — ibland dunkelt —
säger dem, om de handla med eller mot sitt bättre
väsens lag. Så länge de ej äro alldeles urartade, likna
de alla andra sunda organiska varelser i att de, hotade
till livet, försvara sig till det yttersta.
Också staten existerar ej ensam. Hur härsklysten
och duktig den än må vara, måste den försöka finna
en modus vivendi med de andra staterna. Staterna
äro i hög grad känslobetonade. De avbildas som
kvinnor: Svea, Gallia, Germania, men det är ofta
mindre på ¾samhällsmoderligheten» än på »kvinnans
naturliga vildhet» man kommer att tänka. De äro
urvarelser, skapade i forntiden av dunkla men därför
icke mindre riktiga samhällsdrifter, och liksom de
gudomiigheter, i vilka mänskligheten förkroppsligat
sina ideal, Jehovah, Tor, Allah o. s. v., har statsguden
eller statsgudinnan bibehållit något av fornåldrig
stränghet och hårdhet.
En ovanligt stor del av jordinvånarna kämpa med
i världskriget, och nästan alla andra på denna planet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
