Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alla ha rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
ALLA HA RÄTT.
»Italien är fredsvänligt, om också på ett sätt, som
skulle kunna kallas för nationellt pacifistiskt. Många
utlänningar ha svårt för att fatta en sådan form av
politiskt tänkande. Sindacon i Stockholm Carl
Lindhagen yttrade 1912 i anledning av vår aktion mot
Tripolis, »att den italienska nationalkänslan satts på
ett alldeles för hårt prov genom den franska och
engelska politikens mera smidiga expansion i Afrika>.
Detta uttryck visar, att han, åtminstone då det gäller
Italien, förstår den nationalistiska tankegången. Bättre
än många andra utlänningar fattar han vår, jag skulle
vilja säga, poetiska logik.»
Så förmodar jag, att en italienare förklarar sin
ståndpunkt, och om man ytterligare skulle fråga, vad som
förmått dem att börja krig mot sina bundsförvanter,
skulle en italienare kanske fortsätta på följande sätt.
»Vad som driver oss i kriget? Jo, den egoismo,
som vi med vårt sinne för det fulltoniga och
klingande, det pregnanta och klargörande kallat sacro.
Vår store Cavour, som hade lika mycken list som en
Fredrik den store och en Bismarck och lika mycket
fosterlandskärlek som — vi leta efter ett österrikiskt
exempel men veta icke riktigt hur
tysk-tjeckisk-polskitaliensk fosterlandskärlek känns. Denne Cavour var
en politiker, i vars spår vi alltid vilja gå. Vi ha
förmått Frankrike att stridande vid vår sida hjälpa oss
vid erövrandet av Lombardiet. Vi voro Preussens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
