- Project Runeberg -  Allians eller isolering : Till frågan om vår eviga neutralitet /
11

(1902) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan att en alltid oberäknelig diplomatpolitik nu som
förr knöt sina trådar, ej sällan till ädla och löftesrika
sträfvandens förfång, litade man dock på den samklang,
som man trodde sig veta förefinnas icke blott mellan
Nordens trenne folk utan ock mellan dessa och
västmakterna.

»Novembertraktaten» styrkte denna öfvertygelse.
Afslutad mellan de förenade rikena å ena samt Frankrike
och England å den andra den 21 november 1855,
förband traktaten de förra att ej till Ryssland afstå eller
med Ryssland utbyta eller låta Ryssland besätta någon
del af deras område samt ej heller åt Ryssland
medgifva betes-, fiske- eller annan dylik rätt utmed
svensk-norska kusten; Frankrike och England däremot förbundo
sig att om så i följd af ifrågavarande förbindelse skulle
erfordras, med tillräckliga stridskrafter bistå
Sverige-Norge till både lands och sjös. Genom denna traktat
paralyserades fullständigt 1812 års familjetraktat, och
man hälsade den särskildt därför med bifall; den
ställning af klient till västmakterna, traktaten onekligen
anvisade oss, uppfattades icke missmodigt, enär man
antog att denna betecknade blott ett första steg, en
förberedande åtgärd för vidare medverkan i det västra
Europas tackvärda försök att stäfja Rysslands
maktbegär och utvidgningsplaner. Och det nästföljande, det
andra steget väntade man såsom ofördröjligen
förestående.

Men i stället kom budskapet om krigets afslutande
genom freden i Paris den 30 mars 1856.

Så hade Sveriges hvarken konung eller folk tänkt
sig händelsernas utveckling; så hade heller icke franska
sändebudet, general Canrobert, utlagt sin kejsares
planer. All anledning förefinnes tvärtom för antagandet af
att under Canroberts härvaro öfverenskommelse träffats

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Aug 13 13:01:59 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/alliansiso/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free