Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilkas egna intressen däraf i öfvervägande mån tjänas;
och utsikterna för anknytning till dessa makters politik
i öfrigt böra vara ljusare i så mån som dessa för egen
del måste anses bäst tjänta genom fredens
upprätthållande.
I en synnerligen anmärkningsvärd skrift har
pseudonymen Georges — ett namn, som ofrivilligt påminner
oss om helgonbilden i ryska rikets hjärtvapen — under
titeln Politiska reflexioner i dessa dagar upptagit till
behandling frågan om klokaste inriktandet af vårt lands
utrikespolitik. Den förordar med största bestämdhet vår
anslutning till grannen i öster och ser i återupptagandet
af 1812 års politik det ändamålsenligaste af de
alternativ, som stå oss öppna. Med erinran att vi efter
1812 hafva njutit en orubbad fred, finner den detta
faktum bevisa att vårt närmande till Ryssland »skänker
lugn — motsatsen bådar krig».
Den erinrar emellertid icke blott härom; den kastar
å vårt senaste halfsekels utrikespolitiska historia en
återblick af så mycket större intresse, som den
uppenbarligen framlägger den diplomatiskt välförfarne ryssens
uppfattning af och omdöme öfver sagda historias
hufvudpunkter. Främst bland dessa ställes 1855 års
novembertraktat. Efter omnämnande af dess kända innehåll
förklarar författaren, som icke minst därmed röjer sin
anknytning med diplomatien, att »härjämte utan
gensägelse hemliga artiklar funnos om Sverige-Norges
deltagande i kriget»; ehuru de icke offentliggjorts, förblifva
de dock, säger han, »ett oomtvistadt faktum». Och i
fullkomlig strid mot det verkliga förhållandet, som af
t. ex. det ofvan anförda uttalandet i Times klart
vitsordas, förklarar han att västmakterna, som i det längsta
»förkastat» våra förbundsförslag, »bekvämade sig» att
antaga dem först då fredsarbetet höll på att begynna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
