- Project Runeberg -  Allians eller isolering : Till frågan om vår eviga neutralitet /
58

(1902) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beständiga stränghet tyckes alls icke imponera på
dem, hvilka den närmast skulle gälla. Men, som
sagdt: Sveriges försvarsvänner kunna blott känna sig
tacksamma mot det sanningsvittne, som så uppriktigt
och oförbehållsamt vitsordar tillförlitligheten af deras
så länge och så omotiveradt öfverlägset bestridda
förutsägelser.

Om jag nu emellertid öfvergår till granskningen af
de ofvan återgifna råden rörande vår utrikespolitik,
behöfver jag ju blott med ett par ord konstatera att jag
fullt instämmer i rådgifvarens åsikt om det för vår
trygghet otillfredsställande i en isolerad
neutralitetspolitik. Men när det sedan gäller att bestämma det
håll, åt hvilket den föreslagna allians-politiken skulle
anknytas, kan jag icke längre dela hans mening.

Den anvisar å ena sidan Ryssland, å andra sidan
England, Tyskland eller i sista rummet »le bon Dieu»,
den gode Guden.

Jag följer blott gammal svenskmannased, när jag
gör som konung Karl XV vid 1867 års riksdag och
således sätter den sist anförda först. Väl skulle den
ärade författaren lätt kunna från senare tiders
erfarenheter åberopa bevis för styrkandet af sitt påstående att
»le bon Dieu» såsom allierad föga betyder för de små
folken, efter som han alltid går med »les gros
esquadrons»; men svenska folkets krigshistoria äger dock
åtskilliga bevis för motsatsen, och det må ju icke
förtänkas oss, om vi ännu alltid lita på en stormakt, som
aldrig, icke ens i den nöd, vi själfva förvållat,
undandragit oss sitt bistånd.

Som barn hörde jag berättas en saga, hvilken jag
här tillåter mig återge. Det hade en gång någonstädes
i världen funnits en mäktig kejsare, så mäktig, att
ingen härskare, intet folk på hela jorden förmådde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:01:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alliansiso/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free