- Project Runeberg -  Allians eller isolering : Till frågan om vår eviga neutralitet /
78

(1902) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förutsättning den eviga striden: den strid, som vi
oaflåtligt måste föra mot våra inre fiender, den vi dag efter
dag måste föra mot vårt eget själf, mot det
njutningslystna »djuret» i vår egen barm. Låta vi den striden
slappas och dö, är det ock slut med utsikterna om
förverkligandet af den guldålder, hvarom våra fäder drömde
och efter hvilken vi själfva med sådan längtan spana.
Aldrig skall den uppnås på den eviga neutralitetens,
på den passiva dådlöshetens, på den sedligt utsugna
veklighetens väg.

Om tidens allvar tala många tecken. Att vi ej helt
blundat för dem visa gevären i våra unga skyttars
händer likasom ock det behof af inre sammanslutning, som
ger sig luft i önskningarna att vidga kretsen af dem,
som utse folkets representation. Här åtminstone känna
vi faran af isolering. Vårt nya, om än ofullbordade
härväsen innebär ock en allians med de krafter, som i
främjandet af vår folkuppfostran se sitt höga mål. Men
ännu återstår oss mycket att göra. Jämte arbetet på
vår egen och vårt lands inre fullkomning måste vi
inrikta ett annat, som afser att styrka och vidga våra
yttre uppgifter, de, som innefatta vårt samarbete med
andra folk för en lycklig världsutveckling. Äfven det
arbetet bör älskas och äras, äfven det innebär en
pliktuppfyllelse. Våra fäder, färre och fattigare än vi,
undandrogo sig icke den plikten, huru tung den än kunde
förefalla dem; icke heller vi få göra det. Och så visst
som Gud ännu alltid hjälper den, som vill hjälpa sig
själf, skall han aldrig från antalet af de fria folk, åt
hvilka han anförtror utförandet af sin världsordning,
låta stryka dem, som målmedvetet och villigt söka inåt
och utåt främja hans vilja i själfuppoffrande och
frimodig sträfvan för sanning och rätt.

*     *
*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Aug 13 13:01:59 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/alliansiso/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free