Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det minsta, som i det största. Funnes den ,
då vore Lifvet (det gudomliga) ändligt, icke
oändligt, och det vore således det samma
som materien, hvars uttryck är begränsning.
Men viljan (det med materien förenade
half-fria Lifvet) öfverspänd till lidelse (passion)
eller nedstämd till fullkomlig liknöjdhet, blir
sjelf materiens slaf och, motarbetande sitt
eget upphof (Lifvet), drifver hon det
mate-riela allt längre från hufvudpunkten A
(Lifvet i sin frihet, Förnuftet). Näringen,
drif-ven till svälgeri eller också nedsatt till svält,
nedstämmer den kemiska agenten, och
rörelse, drifven öfver den fysiska kraften eller
också nedsatt till lättja, förslöar den
mekaniska. All öfvervigt tillintetgör jemvigten;
och endast denne senare är uttryck af
helsa, se 4:de st.
Lifvet i sin högsta betydelse är, bör
och måste vara organismens beherrskare, och
viljan är det i psykiskt afseende, som
lifs-kraften är i fysiskt, således måste de tvänne
materiela multiplikatorerna: föda och rörelse,
närmast bero af den förra. Hvad yttre
tvångsförhållanden inverka på henne, hör
icke hit. Vi tala här om
menniskoorganis-men såsom ett Enda Helt, icke dess
beroende af yttre beting, såsom luft, värme, ljus,
o. s. v. Men emellan vilja och förnuft fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
