Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
lagde, således — nomina propria.39) Hvad följer häraf?
Jo att denna fornschytiska tradition, i så måtto, nära
öfverensstämmer med våra finska myter; eller att äfven
\Väinämöinen, Ilmarinen, m. fi. af Kalevas söner, i
saknad af slägtnamn, blott ägde en tillfällig enstaka
benämning. Genom denna jemförelse, och
likstämmighet, hvad de personela namnen beträffar, emellan
de fornscythiska folktraditionerna och de finska
mytiska häfdeminnena, har man åtminstone vunnit en
möjlighet att någotsånär kunna beräkna de Finska
myternas verldsålder — hvilket annars vore platt omöjligt,
i brist på någonslags ledtråd. Hvad särskildt
deremot sjelfva språket beträffar, så synes det — att döma
af dessa exempel, såsom det under dessa mer än 2000
år — föga undergått någon väsendtlig förändring; och
33) Finnarne hafva i allmänhet mycken lust alt — i anledning
af något som passerat, eller tillföljd af någon tillfällig omständighet
— tilldela hvarandra binamn; hvilka ofla utgöra såkallade öknamn,
eller ett slags skällsnamn — de der ofta, i dagligt tal, begagnas —
särdeles i personens frånvaro. Så t. ex. lick en rik rusthållare i
Joc-kas socken — för det ban, såsom poike, engång stod i beråd att
stjäla en knippa blår — i alla sina dagar heta Tappitra-pekka.
Prosten Ingman, i Kuopio — hvars första förfrågan var, då ban kom
till någon bondgård, om der stod att fäs stekta rofvor (hvilka
utgjorde hans delis) — var allmänt känd under namn af
Paistikas-Matti; och en löjtnant Ehrnroth, som — vid en rådplägning huru
man bäst skulle förekomma den skada vargarne då tillfogade trakten
— dervid tanklöst yttrade sig, och framkom med det förslaget alt
man skulle låla ro dem alla ut på en holme — fick till belöning
härföre heta Suen-soutaja, så länge han lefde. Men ej nog dermed att
enskilda personer, sålunda namngafs; äfven hvarje sockens menighet
hade erhållit, såsom symbol, ett eget epitet till sin skilda
benämning; hvilken, på skämt, sades vara dess „korkonimi" (hedersnamn)
ehuru det, i det hela, var dess „herjattsnimi" (smädenamn). Så t. ex.
heter det Mikkelin variksen-paistajat, Rantasalmin, rapa-mahat.
och Mäntyharjun puukko-jimkarit, o. s. v. Detta gälde äfven om
de Svenska socknarne, t. ex. Sibbo-warjarne, och Esbo-rofbestar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
