Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. »Mödrarnas bönegång.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår tids människor kunna känna denna sanning
mångfaldigt djupare än Euripides, ty vi veta, att
varje liv är ett oersättligt värde, ej blott för dem,
som danade detta liv, utan även för folket. Vad
vetenskapen lärt oss om ärftlighetens lagar,
om villkoren för släktets bestånd och förädling, borde
redan hunnit bliva kött och blod hos
nutidsmänniskan. Men i stället se vi folken i raseri att förgöra
varandra och, i tron att sålunda trygga sin framtid,
fortsätta att uppstapla liken av fiendens söner,
medan fienden samtidigt uppstaplar deras egna
söners lik. Ingen ledare ser vad Euripides’ djupa
ögon redan sågo: att allt vad folken genom dessa
offer uppnå av förluster för fienden och av vinning
för sig själva är en droppe mot den ström av styrka,
som rinner bort med allt det unga blod, vilket icke
kommer alt flöda vidare i efterkommandes ådror
eller i stora verk, eftersom verken dö med de
hjärnor vilka förintas innan de skapat.
Euripidos, siaren, är ej tolk för vekliga
kvinnokänslor: hans mödrar tala ej blott med naturens
utan även med förnuftets röst.
När nu från de stridande folken den ena
stämman efter den andra manar kvinnorna att fylla
barnafödandets fosterländska plikt; när det ena
kravet efter det andra ställes på samhället i det hela
för framställandet av det största möjliga och bästa
möjliga människostoff till nästa krig — då borde
man kunna vänta att luften i alla dessa land skulle
återskalla av de argiviska mödrarnas klagan. Då
borde man kunna hoppas en mödrarnas resning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
