Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det heliga upproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET HELIGA UPPRORET
23
böra nu veta, att mänskligheten måste söka nya
medel att nå det målet.
Även män finnas, ej endast kvinnor, vilka tro att
släktets likaväl som de enskildas mål är
fullkomning. Envar har först och främst att arbeta
inom sig själv för friden på jorden. Men ömklig är
den, som inför jordens strid nöjer sig med den
diktarmaning, en av krigets evighetstroende nyligen
upprepat:
»I din egen barm du flykte
och slut frid med världen där.»
Samma livsstegring, som var och en enskild
erfar, då han sålunda slutit fred och befriat sig själv
från hårdhetens och misstrons, hatets och hämndens
livshämmande inflytande, den komma folken att
erfara, när deras livsvilja ej längre lider under liknande
hämningar. Om vi än aldrig kunna tänka oss ett
folks själ lika ren från låga lidelser som en enskild
själ genom självarbete kan bli, så måste vi dock
alla — i den mån vi älska vårt hem, vår krets, våra
meningsfränder, vårt land — strida för ljusets seger
över mörkret. Men endast genom att upplyfta våra
hjärtan till den stora, stränga och stärkande känslan
av samansvar med vårt släkte får striden
religiös helgd.
Kvinnan har av ålder varit samhällsbevarande,
konserverande: hon har — och med rätta — hållit
på de gamla värdena. Men i varje nu stå vi på
ön brygga, som kan förena det förflutna med
fram-lidnn, så att vi finna väg till båda. Många ha nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
