Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kvinnornas fredsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 ALLSEGRAREN
instämma i hcànes rop: »Vi som föda männens
kroppar, vi som göra den värderikaste insatsen
och som — icke i stridens larm och gny utan
ensamma och med det nyktraste mod — gjuta vårt
blod och kämpa med döden på det att slagfältet
må få sin näring, dyrbarare än vårt hjärteblod,
det är särskilt på krigets område vi ha vårt ord att
säga, ett ord, som ingen man kan säga i vårt ställe.»
När vi nu — i femte krigsåret — trots otaliga
kvinnliga och manliga fredsförsök ej kommit ett
steg närmare freden, börja kvinnorna inse att de
orsaker som ligga bakom kriget, de problem som
innebäras i freden äro av sådana mått, att
politiskt tänkande huvuden måst betrakta kvinnornas
fredsstiftande försök såsom de vuxna betrakta
barnets mot åskan knutna hand. Kvinnornas
omedelbara fredsbemödanden ha ej ökat tron på deras
politiska skarpsyn.
De olyckliga kvinnorna voro först icke i stånd
att inse sin vanmakt i den nu inträdda världsstriden.
I sin förtvivlan ha de oavlåtligt velat verka för ett
snart fredsslut. De ha utvecklat en
beundransvärd offervillighet för ett mål, som på deras väg
var oåtkomligt. Klarare än någonsin har
kvinnornas vilja till freden visat dem deras maktlöshet.
Tyvärr ha kvinnorna kvar sin barnatro på att
allt blir annorlunda endast deras kön blir likställt
ledningen och förvaltningen av det moderna folkliga livet.
Mycket förr .upphör det nog icke, och längre än så äger
ilrl nog icke heller bestånd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
