Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kvinnornas fredsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNORNAS FREDSVERK 145
Alla lands kvinnor drabbas av F. W. Foersters
dorn över de tyska: Våra kvinnor ha ej
gjort sin plikt. Till en del är vår skuld
ursäktad genom den brist på fantasi i fråga
om andras lidande, som är ett flertalet
bestark inverkan på Tolstoy — och hustru till professor
Claparéde i Genève samt Henriette Roland-Holst, den
holländska socialistiska diktarinnan. Från Frankrike känna
vi alla Marcelie Capy — genom den på svenska
översatta boken En kvinnas röst i stridslarmet
— där på det ädlaste sätt den äkta kvinnlighetens
väsen talar, samtidigt som hon bekämpar även den
krigstro, som med kriget ämnar övervinna kriget. Hon
ansluter sig till sin stora landsmaninna, George Sand,
som 1871 skrev: »Jag hatar blodsutgjutelsen och vill ej
veta av satsen att man må göra det onda för att främja det
goda —–––-Förbannade vare de, som gräva massgravar.
Ur dessa spirar intet liv.–––––-Av det onda födes endast
ont.» Från Österrike-Ungern lysa främst namnen Rosa
Mayreder, Rosika Schwimmer, Wilma Glucklich och flera
andra, som förbigås emedan de hos oss äro föga kända.
Storartad är Helene Stöcker, som gång efter annan
tagit till orda mot kvinnliga hathetsare. En ädel mänsklighet
har präglat alla hennes uttalanden. Så är även från krigets
början fallet med vissa tyska kvinnor, som mer eller
mindre verkat inom rösträtts- och fredsrörelsen. Minna
Cauer, ledarinnan inom den radikala tyska kvinnorörelsen,
har dock haft rätt att uttrycka sin besvikenhet över att
kvinnorna, som giva livet, icke alla hata kriget, ja, att till
och med rösträttskvinnor i samma grad som männen
visat sig blinda av nationalism och fiendehat, fyllda av
krigsjubel. En engelska, Augusta Kirby, lär ha skrivit
en bok kallad The way to peace, om hvilken jag dock
intet vet, medan jag däremot sett en del fredsvarma och
kloka uppsatser av engelskor och amerikanskor.
10. — Allsegraren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
