Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Kvinnans själstillstånd under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vissa allmänna drag, om vilka vittnesbörden varit
så enstämmiga och många, att de måste äga en
relativ giltighet. Marcelle Capy har sett rätt, då
hon säger:
— — — Uppfostran, bildning och vanor ha danat den
kvinnliga själen på olika sätt, men i kristider störtar allt
detta samman för att giva plats åt den från det konstlade
höljet frigjorda instinkten. — Det är samma eviga ömhet,
samma eviga tårar i de brev, de få mottaga, dessa män som
strida och dö, vare sig breven komma från Rhones, Loires,
Seines, Rhens, Sprees, Donaus eller Volgas stränder. — Det
är instinkten som ropar, och inför dem, som äro kött av
deras kött och blod av deras blod, stiger samma snyftning
ur alla kvinnors hjärtan.
Som jag ej under kriget varit i något av de
stridande landen, är det endast genom besökande
från stridslanden, genom brev och trycksaker — och
genom intuitiv medkänsla — jag bildat min mening
om detta själstillstånd. En mening, som just på
grund av. avståndet har mer möjlighet att vara
objektiv, än deras, som i något av de stridande
landen fått sina intryck.
Liksom männen ha kvinnorna varit fyllda av
segervilja, offermod och stridslust. Flertalet har,
om icke överträffat så åtminstone varit fullt
likställda med männen i önskan att hålla ut till segerns
stund.
Det är naturligt att det blir de kvinnor, som
genom giftermål eller födelse tillhöra två folk, vilka
nå högst i fråga om fredsvilja. Så t. ex. har Yvette
Guilbert — vars man är tysk — vädjat till Hollands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
