Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Kvinnans själstillstånd under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av sin litenhet. Flertalet råkar i mer eller mindre
onormala tillstånd, av vilka en form är den blinda
fosterlandsförgudelsen, en annan det lika blinda
fiendehatet. Många ha mist den religiösa tro, som
till en början bar dem genom fasorna och därmed
även tygeln över onda lidelser.
Det förefaller visserligen som om kvinnorna
— d. v. s. de kvinnor, vilka skrivande ge sina
känslor uttryck — ofta mindre än männen hemfallit
åt detta hat. Och när så skett, då har stundom en
landsmaninna tagit avstånd från detta sätt att visa
sitt fosterländska sinnelag. Men om än de kvinnor
varit jämförelsevis få som under patriotismens
skyddshjälm krigat med fiendehatets giftgaser, så ha
de dock varit många nog för att göra slut på talet
om kvinnan såsom den fridsamma och saktmodiga
delen av mänskligheten. Krigets erfarenheter
avkyla männens tro om kvinnan såsom det ömma
väsen om vilket de drömt i krigsnätternas öde
timmar och i dödsnattens vånda när de slumrat
in med ett kvinnonamn på sina läppar. Då detta ord
varit mor — och så var det oftast — ha de visat den
säkraste instinkten. Och dock innebär ej ens detta
ord alltid det stora värde det borde innefatta: all
famnande moderlighet.
Den patriotismens gyllene sköld, som kvinnorna
lyfta till värn för sina land, har överallt en baksida
av koppar: orättfärdigheten mot fienden. Om det
än, i det stora hela taget, torde kunna sägas att i
varje land de socialdemokratiska och radikala
folkskikten mindre blivit gripna av den nationalistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
