Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Kvinnans själstillstånd under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förutsägas: att ingen villa kan vara djupare än den,
att alla komma att utgå större och allvarligare
ur den blodigt allvarliga tiden!
Det är med den nationella hänförelsen som
med den första kärleken: genom den bli även
små människor under en tid större, men snart
återtaga de sitt vanliga mått. Mångfaldiga bli de,
som levat igenom »den stora tiden» såsom de levat
igenom kärleken: deras barn kunna sedan ej på
sina föräldrars andliga höjd märka att de haft vare
sig den ena eller andra mäktiga upplevelsen.
Nu — i femte krigsåret — har den allmänna
bristen i alla land och alla klasser framdrivit det
bytesökande rovdjuret även inom kvinnan. Hon har
börsspelat, jobbat, smyghandlat, stulit — t. o. m.
Liebesgaben — bedragit, tagit mutor just som
mannen. Hon har lika litet som han stått emot den
påfrestning i samvetssaker, som dyrtiden medför.
När nyligen en stor järnvägsolycka ägde rum i
Nordtyskland, kommo kvinnorna ur närbelägna
byar störtande. För att hjälpa? Nej, plundra
offren. Ordningsmakten måste inskrida till deras
värn.[1] Svält avmänskligar och kriget har fullbordat
sina helveteskretsar med detta kvinnornas inisande
i hjärtlösheten.
Mångfaldiga äro även de, som i krigets bakgård
förlora ädla egenskaper, dem de förde med sig
dit. Ömsinta hårdna genom vanan vid
gräsligheter; finkänslighet avtrubbas; livsmodet sjuknar,
allt synes lika värdelöst, lika tröstlöst. Tron som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
