Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Blodsvittnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De krigsmärkta funno sig i en främmande värld,
stelnade i en levande död. De ägde ej längre samband
med de hemmavarande, dessa ej med dem. Ej ens
ömheten kunde tyda de återkomnas stirrande ögon och
hårdnade drag. Icke endast gestalterna voro
sönderslitna utan även förhållandena. Mindre än någonsin
förstodo fäder och söner varandra. Makan och
bruden kunde ej dölja sin fasa för den kroppsligt
vanställde eller själiskt förvildade. Endast de sanna
mödrarna och hundarna — deras hjärtan likna
varandras — kunde ännu ge smekningar vilka ej brände
som nådegåvor. Dessa mödrar måste ej endast bära
sorgen över sina söner, vuxna söner åt vilka de
nödgades giva de slags omsorger som äro spädbarnens
livsvillkor. Deras djupaste förtvivlan var att ej kunna
hugsvala spillrorna av sina söner. Ena gången funno
de återkomna att kärlekens brunn var djupare borrad
och rikare flödande än någonsin förr. Den andra
gången funno de den bottenfrusen. Mannen hade flugit
till hemmets härd, men fann en ny man vid
densamma. Där kriget, fasornas konung, går fram, nedbrytas
helgedomar till ödemurar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
