Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Blodsvittnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orkaner, vulkanutbrott — eller delvis förskyllda
såsom farsoter och hungersnöd eller helt självvållade
såsom krig och revolutioner. Städse blottar den väldiga
olyckan massans urgrund emedan det tunna
»kulturlagret» undanskjutes av den våldsamma skakningen.
Klart framträder det mäktiga skiktet av djurisk
livsvilja, hungern och könsdriften. Och ehuru skarorna
vid festerna låtit lovorden och sorgetalen svalla över
de i hjältedöden hänsovna, huru fort äro ej tårarna
torkade utom för de få vilka alltjämt leva med sina
döda. För dem äro dessa döda av alla de mest levande.
De höra deras i nattvinden susande stämmor, se de
ur gravarna uppsträckta händerna, känna de bleknade
fingrarnas grepp, när de dimgrå tågen i
midnattstimmen glida fram från öster och väster, från söder
och norr. Seende ögon skönja dem dock, vare sig
vintersnön eller fruktblommen far över fälten, vare sig
rymden är sotsvart eller stjärnvit och hörande öron
fånga suset av de dödas viskningar:
»Fullborda ni levande våra dödsstunders drömsyn?
Förenar nu freden alla folk? Äro svärden omsmidda
till plogbillar?»
De levande svara även de med slocknade stämmor:
»Intet folk omsmidde svärden. Av fredens land
skymtar ej ens en blånande strimma.»
Vid svaret susar över landen och haven en enda
suck:
Förgäves.
Och skuggorna sjunka åter i Hades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
