Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Blodsvittnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ALLSEGRAREN
doms sagosjö, gav under sina sista år en
uppenbarelse om den utkorade ungdomens väsen.
I en stenig ödemark möter den helige Martin
tiggaren, med vilken han delar: sin mantel. Den
nakne’Lbed-jaren sträcker sina händer upp mot den unge
gudsmannen, som inför den bedjande sänker sitt huvud, där
ljusa hårvågor omrama det tärda anletet. Ur detta
flödar en vit godhet ut till mannen i nöd. Det är ett
anlete, som lyser av ödmjuk tacksamhet över nåden
att kunna giva.
Vi gamla, som länge legat med pannan i stoft för
att lyssna efter de unga budbärarnas starka steg,
fyllas av outsäglig glädje när de höra dem eka i den
ödemark fädernas brott danat. Det är en ungdom, som
känner hugnad av hoppet att hugsvala, som ler av
fröjd att känna den skapande vilja, som viger dem till
höga och hårda öden. Denna ungdom vet att andra
tiders fäder förmådde lyfta barnen ett steg högre än
dit, där deras egna livsverk ställt dem. Men vår tids
ungdom är åter kastad ned i de svalg som fordom
skilde folken.
Ty de broar, som voro slagna mellan klyftorna,
äro nu instörtade. De unga måste åter börja att slå
smala spångar över bråddjupen och ingen pontifex
maximus går före vid verket vid vilket de unga
trevande och osäkra lägga handen. Men deras pannor
lysa av samma heliga blekhet som de första kristnas
på arenorna. Även dessa unga bekännare av vår tids
nya tro neka att binda offerkransar till avgudars altare.
Därför dömes den unga offerkraften inom varje nytt
tidevarv till martyriets stora och stränga öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
