Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Glädjebudbärarens fotsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
GLÄDJEBUDBÄRARENS FOTSTEG.
En engelsk konstnär av praerafaeliternas skola
målade för sjuttio år sedan en tavla han kallade
Världens tacksamhet. Den lilla duken visar ett
fängelses yttervägg och i denna vägg en fönsterglugg med
starka galler. Bakom dessa lyser Jesu sorgsna, frågande
anlete. Läpparna äro hårt slutna, ögonen
genomträngande, samvetsprövande, oförgätliga.
När skola de kristna, som i kyrkor och bönehus
sjunga om »Guds rena lamm oskyldig på korset
för oss slaktad» äntligen förstå att de själva slaktade
sin mästare när de ordade om att kriget tillhör Guds
världsplan och aldrig kan svinna från denna jord?
När skola de se att de själva lägga nya tenar till
Jesu fängelsegaller, så länge de som »Guds ordning»
uppehålla den samfundsordning, där mammonism är
världskrigens innersta orsak?
Tiden före reformationen minner om tiden före
världskriget.
Båda dessa tidsskeden betecknas genom ett
människoandens besittningstagande av jorden, sådant
ingen förut bevittnat. Under den nya tidens stora
jord- och livsfamnande rörelse ställde Luther den
jorddoftberusade mänskligheten inför frågan om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:04:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allsegrare/ii/0028.html
