Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Glädjebudbärarens fotsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själens livsvillkor, och visade den utåtvända tiden det
»ena nödvändiga», frälsningen såsom andens
vaknande då kallades.
Under det 20: e århundradets första tid levde
kulturfolken i ett världsfamnande likt det under början
av det 16: e. Jord, hav, luft erövrades genom
hittills oanade kraftprov. Materialiseringen virvlade fram
som en samum. Så danades den andliga öken där
alla skapande krafter i karavaner vandrade till
tekniken. Att finna och organisera medel att vidga
rummets och förkorta tidens hinder var det stora målet.
Endast de vinningar, som kunde vägas, mätas, räknas,
värdesättas i rekord, framför allt i snabbhetsrekord,
skattades högt. Sporten gav tiden dess tankeformer.
Varken i arbete eller idrott, studier eller nöjen var ens
den yttre jämvikten än mindre den inre harmonien
målet. Det var muskel- eller hjärnkraften som sådan,
vilken värdesattes. Personlighetens enhet var sprängd,
andelösheten utbredde sig. Ingen tid har haft ett mattare
vingslag för höjdflykt, en skummare blick för de äkta
kulturvärdena, de, som frigöra anden. Aldrig i kristen
tid var själviskheten så själlös, om den än ofta varit
mer hänsynslös och grym. Renässansens granna
vilddjurstyper visade sig sällan. Men de smärre
rovdjursskarorna växte oavlåtligt.
Så kom världskriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
