Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Glädjebudbärarens fotsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
ALLSEGRAREN
Motsatsen mellan Jesu lära och det med ny styrka
vaknade hedniska statsbegreppet är så djup, att den
bragt tyska kristna att förneka Jesu lära såsom
rättesnöre i den mellanfolkliga maktstriden I Men emedan
nutidens hedniska stats¾egrepp medför de allra högsta
krav på de enskildas offervilja, framför allt under
kriget, kunna de fredstroende icke bekämpa detta ensamt
med förkunnelsen av ’de kristna idéernas värde. Även
kriget visar i högsta grad människornas vilja att älska,
tjäna och offra — men endast för det egna landet. De
fredstroendes styrka är, att kristendomen fordrar de
enskildas offer för helamänskligheten, medan
staterna fordra dessa offer för den egna statens
makttävlan med andra stater. Sålunda ha folkledare stannat i
en så vansinnig meningslöshet som den, att
kristendomens offertanke tages i bruk för antikristligamål. Så
skärande är denna hädelse, att den verkat väckande.
Människorna tvingas dag från dag att alltmer inse
nödvändigheten att välja mellan kristendomens idéer å
ena sidan och världsmaktviljan å den andra. Men det
finns även en tredje, mycket svårare väg: den att dana
ett folkens jämviktsläge, där kristendomens sanningar
icke behöva nedtrampas, emedan de hämma de
enskildas och folkens fulla kraftutveckling i ett slutligt
jämviktsläge, där fridsamheten och maktviljan vardera får
sin rätt. Detta jämviktsläge sökes av oss fredsvänner,
som icke — med Tolstoy eller kväkarna eller de
med dem likasinnade, s. k. »hedningarna» i
österlandet — anse, att fredsfrågan kan lösas endast
genom kärlekslärans efterlevnad. Vi anse tvärtom
att denna efterlevnad först blir möjlig inom en
folkens gemensamma och alla förbindande
rättsordning. I det »Guds rike», vi drömma om,
måste hela människonaturen få rum för sina yppersta
krafter. De måste ömsom tygla, ömsom stegra varandra.
Ett fredens rike, där ingen tävlan vore mer, där ingen
strid uppstode, där inga motsatser bröte sig, där fun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
