Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Glädjebudbärarens fotsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
ALLSEGRx\REN"
krigstrons hedendom, villigt att lyssna till
förkunnelsen om varje enskild människosjäls värde, ur tidens
som ur evighetens synpunkt? Skall detta släkte då
visa från sig hyckleriet att kalla vårt liv på jorden en
pilgrimsgång till himlen, medan de så talande släkte
efter släkte handla på det sätt att jorden förblir en
rännarbana för endast själviska lidelsers tävlan?
Detta krigsmärkta, unga släkte torde såsom intet
tidigare sätta in sina krafter på att av det stycke evighet,
jorden ger oss, dana det Eden, som släktets ideala
längtan engång förlade i tidernas morgon, men vi nu
ana såsom släktets mål. Månne denna nya ungdom av
världskriget lärt den vishet, man före världskriget
beledde: att beredelsen för kriget är dettas
första orsak och beredelsen för freden
dennas, första villkor?
Endast när denna vishet blivit en orubblig
kompass för staternas nya styresmän, kunna folken som
varit inriktade uteslutande på den egna självhävdelsen,
ifred börja skapa lycka för sig själva samman
med alla andra.
Krigstillståndet hämmar före som under och
efter krigsutbrottet otaliga skaparkrafter. Allestädes
bida dessa på ett för dem oåtkomligt stoff; överallt
finna vi verk outförda, emedan krigets hämningar
— de medelbara som de omedelbara — hindra
idéernas förverkligande. Så länge dessa hämningar fortgå,
kunna varken kristna eller icke-kristna uppföra grund-,
murarna till det gudsrike. Jesus drömde. Här och där
ligga blocken spritida, men de kunna ännu ej föras
fram till byggandet av det tempel, där mänskliheten
engång skall tillbedja i anda och sanning.
Därför måste vi smida vapen för det heliga kriget mot
kriget. Det måste börja så, att den ene fredstroende med
sin fackla tänder den andras, så att där nu hundra
försagda varsamt viska om freden, snart
hundratusenden störta fram med sina facklor för att uppbränna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
