Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Vingårdsarbetare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag begå vilodagen så, att jag blir stärkt i allt som
gott är.»
Men ack, nutiden har glömt vilodagens innersta
betydelse. Denna är icke, att man den dagen skall
tvinga sig att i kyrkor och bönehus lyssna till en
gudstjänst, som hjärtat ej längre firar. Vilodagens
eviga betydelse är, att var människa då får
ro och rätt att fira sin egen gudstjänst
vare sig ute i naturens härlighet eller under någon
annan, själen vidgande skönhetsnjutning eller samman
med någon vis och god bok eller under stilla
familjefröjder eller djupa vänsamspråk.
Vilodagen helgas numera sällan av dem, som ej
längre tillbringa den vid vad man i inskränkt mening
kallar »Guds ord». Söndagen blir lik vardagen genom
onödigt arbete, sammankomster, valmötestal,
sporttävlingar och andra bullrande nöjen eller bråkiga
utfärder. När aftonen kommer, har man ej haft en
timme ensam med sin själ, ingen stund till
självprövning, ingen stämning av andakt inför något
upplyftande skådespel.
Men detta nutidens missbruk av söndagen hämnar
sig på vårt andliga liv, vår personliga växt. Ty det
är en oförgänglig sanning, att sabbaten är gjord för
människans skull, för att det högre mänskliga,
som ofta domnar under det hårda arbetslivet, må
kunna räta ut sig och växa i andra riktningar än
arbetsidens allena. Man helgar vilodagen, när man den
dagen ökar sitt andliga värde genom att söka
»uppbyggelse» av det slag, som kommer själen att höja
sig över det vardagliga, som ger nya krafter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
