Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Vingårdsarbetare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINGÅRDSARBETARE
109
mänsklig. Den beder i sitt hjärta den bön, varmed
Plato slutar en av sina dialoger:
»Förläna oss inre skönhet och yttre förhållanden,
som stämma överens med ett sådant inre!»
Under världskriget var det ett lidande blott att se
vissa dödade ynglingars bilder från tiden före kriget.
De visade ofta själfullt sköna anleten, ögon, som lyste
av framtid, pannor, på vilka den vita flamman brann.
De vunno under jorden den mellanfolkliga frid, för
vilken de trodde sig ha kämpat.
Omkring 1914 voro såväl de kejsartrogna
generalerna som hovpredikanterna vissa om personlighetens
värdelöshet i världshistorien. Alla — även
socialisterna — blevo undersåtar och bekransade i väster
som öster, norr som söder sina rektorers rottingar.1
Åren gingo, kejsartronerna störtade, och nu tjänar
ungdomens flertal med samma iver parlament och
presidenter. Stackars ungdom!
De enda unga, som man ej har anledning att beklaga
äro de få till martyriet bestämda, de som oroas och
bida, vad tiden at dem bereder, eller som äro stora
nog att bereda tiden.
Denna ungdom drömmer ej i ofruktbar romantik
men rusar heller icke framåt i jordbunden realism.
Den avskyr den centraliserande, specialiserande och
materialistiska tid, som intet nytt skapat mer än en
förening eller kommitté för var dag av året.2 Denna
1 Se Heinrich Mann: Der Unterthan.
2 Hos oss i Sverige lära de visst ha varit 324 om året. D. v. s.
enbart kommittéerna. Föreningarnas, tidskrifternas och
tidningarnas tal kan ingen tälja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
