Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. I anda och sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ANDA OCH SANNING
203
mänskligheten befriat honom ur kristendomen och
i honom ser en av sina medarbetare för Guds
tillblivelse. Denne — av troshopen gömde, av torghopen
glömde — jude gav genom den tro han talade och
levde så djupa lärdomar, att de bli oförgängliga, när
de ej längre pressas in i kyrkolärornas och sekternas
rustningar. Då ana vi sorgen i den blick, som den på
Pilati gård pinade sände mot dem, inför vilka han teg,
emedan han ej med sin lära och sitt liv mäktat giva
dem svar. Den slutligen som helti människa insedde
Jesus förblir mänsklighetens »evige följeslagare» med
samma välde över våra hjärtan, som varje förkunnare
av de största väsentligheterna slutligen vinner. Alla
ägde de sanningen endels, men varje steg, som för
oss närmare Jesus av Nazara eller andra stora
människor, gör hjärtat mer brinnande. Vi lyssna leende till
de kristnas anbud att längs någon av lärornas vägar
föra oss till Jesus. Ty när själen slutligen vuxit upp
över alla läror, går dess väg mycket högre. Liksom
Jesus ha vi lämnat den lätta offertjänst, där man ger
oxars blod. Vårt eget gäller det att offra:
I livets dunkla innandömen,
o mänsklighet, din framtid gror.
Du spikade dig själv på korset
och lät din gudom bli till spott,
och själv skall du stå upp ur graven
som gud när ondskan fyllt sitt mått
Upp, mänsklighet, och välta stenen
den tunga stenen från ditt bröst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
