Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det tredje riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 ALLSEGRAREN
öde. Först lärde hon leva för att i sin ordning hjälpa
andra lidande. Aldrig mottog hon sedan ett tack iör
en given livshjälp utan att i sitt eget hjärta välsigna
honörn, varsnamn hon aldrig hörde, vars anlete hon
aldrig återsåg, som kom och gick, men som på den
snabba stunden hann ge henne den djupaste
uppenbarelse av vad Jesus gav de människor, som av honom
fingo en ny, vis anda. Ty medkänsla är första steget
in på den väg, där vi stilla och småningom lära, att
den bästa hjälpen för vår egen sargade själ är den
vi giva en annan lidande.
III.
För mig hade icke helvetesskräcken fört till
kristendomen. Det var helighetslängtan, som förde mig dit,
och ju högre denna längtan brann, dess mera blev
den skild från kyrkoläran. Helighetslängtan drev mig
in i kristendomen, och den drev mig ut ur densamma.
Gud blev mig alla tankars tanke. Han, som var större
än mitt hjärta; han, som ingen ens med
morgonrodnadens vingar kunde nå; han, som lovat, att om vi
honom av allt hjärta söka, så låter han sig finna. Om
ingen annan nådde honom, min viljas, min tros
makt skulle söka honom genom alla himlar, alla
helveten och slutligen nå fram till honom, den
oumbärlige, den omistlige, den evige. Så kommo andra
årtionden, sorgernas, tomhetens, mörkrets. Någon
väg, som förde till nytt ljus, skymtade icke. Leva var
för alla att lida. Som masken vrider sig under en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
