- Project Runeberg -  Allsegraren / II. Framtidens ungdom /
222

(1918) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det tredje riket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

ALLSEGRAREN

orsakerna till lidande. Jordetiden, varade den än i
hundra år, förde den än ned i alla avgrunder av
sorg eller synd, upp på alla höjder av sällhet, är inom
evigheten snabb som ett stjärnskott, men jorden,
den mörka bloddroppen, skall kanske före sitt slutliga
fall hinna »renas till en tår» (C. J. L. Almqvist).
Sandkornet skall kanske, innan det suges in i evigheten,
hinna spolas skimrande vitt. Stora stunder givas, då
alla skillnader, i ålder, livslägen, erfarenheter, svinna
och allas hjärtan samfällt lyftas av aningen om en
väsentlighetens värld redan här i jordelivet, då själar
skola smälta samman med själar, medan de utstråla
det vita ljti£, som är det från alla religioners och
partiers färger rena ljuset. Mångfald och splittring
— om ock endast för några stunder — upphöra; ty alla
känna, att medan vi segla på det lilla flarnet i den
stora stjärnfloden, är det på allas vårt samfällda arbete
flarnet beror. Vi veta, att en tid kommer, då vår jord
skall irra i rymden som en måne, och solen — som
redan tillhör de svalare gula stjärnorna — skall kallna.
Sedan kommer intet att märkas i världsrymden efter
vår måne, vår jord och vår sol. Väl förstår man inför
dessa framtidstankar kvinnan, som under ett av
korstågen gick runt med en vattenspann och en eldbrand
för att släcka helvetet och bränna himlen, så att
människorna skulle göra det goda för dess egen skull utan
helvetesskräck och himlahopp.

En natt drömde jag mig vara död. Och detta
tillstånd var det ljuvligaste. Frigjord från
kroppslighetens tyngd njöt jag allnaturen med ytterligt
förfinade sinnen. Jag kände mig, ehuru jorden nära,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:04:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allsegrare/ii/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free