Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det tredje riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TREDJE RIKET 227
En sommarkväll här vid Vätterstranden gick jag
nedom de vågiga kullar, som utan något
mellanliggande plan stå intill himlen. Det var skördetid, och
sädesskylarnas böjda toppar liknade ett stilla tåg av
vitmantlade österländska konungar, tyngda av vishet.
Så betagande skön var synvillan, att jag var ledsen
att nalkas och finna skylarna byggda av kärvar, vuxna
ur deras mödor, som först i backarna satte årdern
i gruset.
Till »Guds berg och hus» lyfte de troende fordom
sina ögon men rörde ej sina fötter, eftersom
mänskligheten ännu ej anade, att endast dess egen ande
kunde lyfta den upp mot höjderna. De, som börjat.den
mödosamma vandringen, genomströmmas av en
djupare andakt, än de fordom kände under kyrkornas
valv. De hava stigit upp från den nedersta
helvetesringen till de fagra ängder, där vanmaktens tyngd blir
omvandlad till ansvarets kraft. Hemsökelser kunna
komma, ett ödets skyfall över vårt folk eller ett
askregn över egna fält eller nya ensamheter, som
göra arbetsdagarna tunga och tomma. Men arbetet
varar. Och genom vårt väsen och verk skola vi leva.
Vi veta med det första flyttfågelsstreckets visshet vid
färden över de kalla haven, att efter oss komma
större skaror. Dessa skola fullborda, vad vi själva
börjat, för att nå en mer finvägd rätt, en visare
godhet. Detta är oss mål nog, även om den
sönder-springande jordens skärvor icke uppsamlas för att
smidas om i en ny verkstad.
Men aningen viskar i de stillaste timmarna om
den stund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
