- Project Runeberg -  C. J. L. Almqvist såsom Nyromantiker /
4

(1869) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist såsom nyromantiker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omedelbarligen införas äfven i våra bygder. Försöket
stannade till stor del vid fromma önskningar; en reaktion
måste återigen inträda — Öhlenschläger hade redan visat
vägen — men i en öfverlägsen personlighet togo de
abstrakt idealistiska teorierna konkret gestalt: Almqvist
trädde fram. — Han, såsom ingen annan, var ett
sannskyldigt barn af tyska nyromantiken och visserligen ett
enfant terrible. Han ensam drog den nya verldsåskådningens
konseqvenser fullt ut; det kategoriska imperativet
bortresonnerades i filantropiska fraser och ironiska utfall,
till ersättning predikades det beqväma går an-evangeliet;
slutligen kom dess praktiska tillämpning, oväntad men ej
omotiverad. “Es ist eine alte Geschichte“ — om än icke
hos oss sansade nordbor; omisskänlig är den andliga
frändskapen mellan Almqvist och en Zacharias Werner, en
Heinrich von Kleist och andra den subjektiva idealismens
offer.

Teckningen af en Proteus kan svårligen bli annat
än skizzerad. Vi vända oss först till Törnrosens Bok, för
att i spridda drag söka ådagalägga hvars andas barn
författaren är. En egendomlig dragningskraft ligger fördold
i de rika skatter, han här sorglöst utstrött liksom ur ett
outtömligt ymnighetshorn. “Den svartbevingade fina
darrande diktens flykt“ kan rycka sjelfva prosan med sig;
fantasiens yra lek afbrytes af metafysiska funderingar,
skalden räcker filosofen handen; plötsligt är nyromantikern
framme med ett ironiskt frågetecken: “kanske var
hela verlden från början till slut blott ett slags rundt
tal, som bara betydde mycket“. I Richard Furumos
gåtlika personlighet har Almqvist inlagt sitt eget jag. “Får
jag ej tala , att det är mitt frivilliga, oberoende infall
för ögonblicket, utan allt afseende på om det intar eller
stöter någon, hvilket senare oftast torde ske, då kan
jag icke tala ett ord. Jag är Richard på Råbäcken —
såsom de kalla mig — och duger ej till någonting annat“.
Och hvad han bjuder det är i sanning “frivilliga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:19:50 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/almquistny/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free